Jag åker gärna på samverkansuppdrag
I maj 2018 startade Uddevalla med konceptet Samverkande sjukvård. En sjuksköterska som gärna åker på samverkansuppdrag är Marianne Gillberg från hemsjukvården Söder.
”Jag började som sjukvårdsbiträde 1974 och har sedan dess utbildat mig, först till undersköterska och sedan till sjuksköterska. Under hela mitt liv har jag jobbat på stora arbetsplatser, på akuten och på operation, men för några år sedan tog jag steget över till hemsjukvården”, säger Marianne.
Från att ha jobbat på en arbetsplats med 120 medarbetare jobbar hon nu på ett kontor med åtta sjuksköterskor. Friheten att kunna disponera sin tid nämner hon som en stor fördel. Men bytet har också inneburit stora förändringar.
”När jag jobbade på sjukhuset så var det min sfär och patienten var min gäst. Nu är det tvärtom. Jag är deras gäst när jag gör hembesök. Det är på deras villkor och man klampar inte in hur som helst och pekar med hela handen. Man får vara försiktig. Till en början var det lite svårt att inse det här. När jag började i hemsjukvården fanns det otroligt duktiga och kloka sjuksköterskor som lärde upp mig. Just detta att vara gäst hos patienten, vad man ska tänka på och så vidare. Det var fantastiskt bra, de hade en sådan vördnad för folk som man kom hem till, en stor respekt. Det är mycket deras förtjänst naturligtvis att jag kände att här kan jag tänka mig att jobba.”
Eftersom Marianne har lång erfarenhet från akutsjukvården känner hon hur de mer akuta situationerna som ibland uppstår piggar upp.
”De tycker väl att jag är konstig, men i de situationerna känner jag pulsen, och jag gillar det.”
Samverkansuppdragen känner hon också piggar upp.
”När det funkar med familjen så jobbar jag gärna helger och kvällar. Då träffar man personal från de andra områdena och kan utbyta erfarenheter. Och det är också då som samverkansuppdragen kommer. När 1177 eller ambulansen ringer vet man aldrig riktigt vad som väntar. Jag åker gärna själv, jag har ingenting emot det. Ibland är det hur lugnt som helst och ibland är det fullständigt kaos. Men jag känner att vi har backup från till exempel beredskapsjouren och jag ger mig inte på något som jag inte behärskar.”
Ett av de senaste uppdragen Marianne var ute på var en man som hade ramlat för några dagar sedan. 1177 ringde och bad om hjälp klockan två en helgdag.
”Det var här i stan så jag tog det även om det bara var en timme tills jag skulle gå av passet. När jag kom dit var alla mest oroliga för att han skulle ha en fraktur i armen, men han viftade och rörde på den. Sen att han hade revbensskador, det var spännande att upptäcka. Men eftersom alla vitalparametrar var bra och att han hade anhöriga som höll lite koll på honom så gjorde jag bedömningen att han inte behövde in till varken sjukhus eller jouren. Jag känner mig helt trygg i den bedömningen, även om jag ju inte kan veta vad som hände eftersom vi inte kan följa upp de här uppdragen. Det som är bra också i de här fallen när 1177 ringer är att de återkopplar till patienten, så de vet att vi är på väg, de är väl förberedda”, säger Marianne.
En del patienter har dock orimliga förväntningar.
”Ibland när jag bedömer att de behöver åka till sjukhus så vill inte patienten det. De tycker att vi ska svinga med något trollspö, men så är det ju på helgen. Vi kan inte göra allt. Men det händer mycket inom vården just nu, på alla områden. Vi har Mobila teamet i Uddevalla som gör en fantastisk insats för patienterna, och vi har Närsjukvårdsteamet. Den digitala utvecklingen går också fort och man provar nya arbetssätt. Fast lägga om sår kan man i alla fall inte göra på distans. Men den främsta skillnaden är väl ändå att våra patienter är så mycket sjukare och det påverkar ju inte minst hemtjänstpersonal. Vi får se åt vilket håll utvecklingen går. För min del börjar det i alla fall närma sig pension och jag är glad att jag tog steget och provade en ny arbetsplats innan dess.”
